Veckans bild

6 juni 2022: Galaxen NGC 1087 liknar med sina armar en ringlande orm. Denna spiralgalax på 80 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Valfisken har här förevigats genom en kombination av bilder tagna i olika våglängder eller färger. Men ingen fara, denna galax kommer inte att bita dig! De hotande röda färgerna härrör från kall gas i molekylmoln i galaxens spiralarmar, det råmaterial som stjärnor bildas av. Astronomerna avbildade dessa moln med det chilebaserade Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner. De blåaktiga regionerna i bakgrunden avslöjar äldre, redan bildade, stjärnor, avbildade med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT), också baserat i Chile. Bilderna togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som använder ett flertal teleskop för att göra högupplösta observationer av närbelägna galaxer i många våglängder. Målet för projektet är att bättre förstå hur omgivningen påverkar vilka processer som sätter ...

30 maj 2022: Denna veckas bild visar fyra energirika laserstrålar som lämnar huvudteleskop nummer 4 (UT4), som bär namnet Yepun, vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chiles Atacamaöken. De utgör VLT:s “4 Laser Guide Star Facility” som gör det möjligt för astronomerna att extremt skarpa bilder av universum med en teknik kallad adaptiv optik. Med hjälp av adaptiv optik kan man korrigera för störande atmosfärisk turbulens som gör att stjärnorna blinkar och blir suddiga. Det görs genom att formen på en deformerbar spegel justeras upp till 1000 gånger per sekund baserat på den observerade turbulensen, som mäts genom att observera en ljus stjärna i samma synfält som objektet. Om det inte finns någon lämplig stjärna till hands kan en artificiell stjärna skapas med hjälp av laserstrålar. Lasrarna i denna bild har en mycket specifik gulorange färg vid en våglängd av 589 nm, som skapar en stjärnlik ljuspunkt när lasrarna exciterar natriumatomer på ...

23 maj 2022: Denna veckas bild visar en kanske något illavarslande måne under den totala månförmörkelsen den 15 maj 2022, som sågs från ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Under en total månförmörkelse hamnar jorden mitt emellan solen och månen och kastar därför sin skugga på månens yta. Den röda färgen orsakas av solljus som sprids i jordens atmosfär. Solljus med alla regnbågens färger passerar genom atmosfären. Den röda delen av ljuset passerar ganska obehindrat igenom, medan det blå ljuset sprids bort genom så kallad Rayleighspridning. Det röda ljuset som når månen ger upphov till den totala månförmörkelsens karaktäristiska färg. Bilden togs under totaliteten när månen varr helt inne i jordens kärnskugga. Den togs med ett amatörteleskop med smeknamnet “UT5”, med hänvisning till dess enormt mycket större kusiner på Paranal: de fyra 8-metersteleskopen i ESO:s Very Large Telescope. Den kan vara intressant att känna till att astronomer tar spektra av totala månförmörkelser för att undersöka ...

16 maj 2022: Den 12 maj 2022 släppte det internationella forskarlaget från Event Horizon Telescope Collaboration den första bilden på det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. Detta svarta hål, med beteckningen Sagittarius A* eller Sgr A*, ligger på 27 000 ljusårs avstånd, och har en “skugga” som är bara 52 mikrobågsekunder på himlen. Denna vinkel motsvarar den skenbara storleken av en munk på månens yta sedd från jorden! Skuggan är en bild av det svarta hålets händelsehorisont, kraftigt förvrängd av det enorma gravitationsfältet kring det svarta hålet. Ett så litet objekt är inte synligt ens med de största individuella teleskopen. Event Horizon Telescope kombinerar data från många radioteleskop spridda över hela världen, inklusive ALMA och APEX som delägs av ESO. Genom att använda en teknik som kallas interferometri skapas på så sätt ett enormt virtuellt teleskop av jordens storlek. Forskarna rekonstruerar sedan den bild som visas i dag från datan med hjälp ...

9 maj 2022: Denna veckas bild visar den partiella solförmörkelsen som var synlig över Chiles Atacamaöken den 30 april 2022. Bilden är tagen från San Pedro de Atacama över Valle de la Luna (Måndalen), nära den plats där Atacama Large Millimeter/sub-millimeter Array (ALMA), samägd av ESO på uppdrag av sina europeiska partners, är belägen. På bilden ses ett montage av foton av den partiella förmörkelsen, orsakad av att månen täcker en allt större del av solens yta. Sekvensen med bilder varade 54 minuter och skedde strax innan solens nedgång. Valle de la Luna badar i stoftet från Hunga Tongavulkanen som hade ett utbrott i december 2021. Dess aska svävar på hög höjd i atmosfären och ger himlen och landskapet en Marslik känsla.

2 maj 2022: Denna veckas bild visar den imponerande spiralgalaxen NGC 3627, också känd som Messier 66, i stjärnbilden Lejonet på 31 miljoner ljusårs avstånd. Bilden togs med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Men varför har galaxen så underliga färger? Bilden är en kombination av observationer gjorda i olika våglängdsområden. Men snarare än att visa stjärnorna i galaxen, som vanliga bilder gör, visas här gas som är joniserad av unga stjärnor, med väte, syre och svavel representerade i rött, blått respektive orange. Fotot togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som använder ett flertal teleskop för att göra högupplösta observationer av närbelägna galaxer i många våglängder. Målet för projektet är att bättre förstå hur omgivningen påverkar vilka processer som sätter igång, bidrar till eller begränsar stjärnbildningen i olika galaxer.

25 april 2022: Denna bild, tagen vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chiles Atacamaöken, visar Vintergatans stoftrika band strax ovanför horisonten mellan två av observatoriets teleskopkupoler. Till höger ses ESO:s 3,6-metersteleskop och dess mindre kusin, kupolen till det numera nedlagda Coudé Auxiliary Telescope. Till vänster ses antennen till Swedish-ESO Submillimeter Telescope, även det nedlagt. I bakgrunden kring bildens mitt finns de andra byggnaderna och observatorierna på La Silla. De framträder i silhuett mot ljuset från avlägsna städer vid horisonten som, även om det är ljussvagt, kan påverka långa exponeringar som denna. Den diffusa blåaktiga bågen som sträcker sig som en båge över 3,6-metersteleskopet är zodiakalskenet, som orsakas av solljus som sprids i stoftpartiklar i solsystemet.

18 april 2022: På himlen över hjälpteleskopen vid ESO’s Very Large Telescope (VLT) svävar två suddiga fläckar. Det är det Stora och Lilla Magellanska molnet – två av ett femtiotal satellitgalaxer som kretsar kring den mycket mer massiva Vintergatan. Även om de är små jämfört med Vintergatan innehåller de Magellanska molnen miljarder stjärnor. Det stora molnet nere till höger i bild har en diameter av 14 000 ljusår, medan det lilla molnet i bildens övre del har en storlek på 7000 ljusår. På ett avstånd av 160 000 respektive 200 000 ljusår är dessa galaxer betydligt närmare än vår stora galaxgranne, Andromedagalaxen på 2,5 miljoner ljusårs avstånd, och är därmed två av Vintergatans närmaste grannar. Det röda töcknet i bilden kallas airglow, ett ljussken som emitteras naturligt av syrgas högt upp i atmosfären. De spöklika satellitgalaxerna kan bara ses från det södra halvklotet på platser som inte störs av ljusföroreningar. Detta är en ...

11 april 2022: Är det Tatooine och Millenium Falcon som mitt öga skådar? Nej, denna bild visar faktiskt grunden till världens största öga mot himlen: ESO:s Extremely Large Telescope (ELT)! Teleskopet byggs nu på bergstoppen Cerro Armazones i Chiles Atacamaöken, och kommer att påbörja vetenskapliga observationer under 2027. Teleskopet blir då en av världens största astronomiska anläggningar. Denna bild togs i januari 2022 och visas i sfärisk stereografisk projektion. I denna vy ser man grunden till ELT:s klotformade kupol som kommer att rymma en 39 meter stor huvudspegel (M1) bestående av 798 hexagonala spegelsegment. Dessa kommer att kontrolleras i realtid med ett system av sensorer som håller dem exakt upplinjerade, en teknik som kallas aktiv optik. En annan spegel med beteckningen M4 kommer att deformeras upp till 1000 gånger per sekund för att korrigera för atmosfärisk turbulens. Denna teknik kallas adaptiv optik och kommer göra det möjligt för ELT att ta extremt detaljerade ...

4 april 2022: Vägen till ESO:s La Sillaobservatorium och alla dess teleskop badar under stjärnljus i den chilenska Atacamaöknen. I förgrunden ses det danska 1,54-metersteleskopet, med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop och ESO:s New Technology Telescope (NTT) i bakgrunden. Det danska 1,54-metersteleskopet har bidragit med en mängd vetenskapliga upptäckter, som observationer av efterglöden till korta gammablixtar som troligen skapas av två kolliderande neutronstjärnor. MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop söker också efter gammablixtar med GROND-instrumentet, observationer som sedan följs upp av studier med större teleskop. 2,2-metersteleskopet har även en spektrograf och en kamera för vidvinkelfotografering som tar spektakulära bilder av himlen. Även om NTT ser väldigt liten ut är det en frontfigur inom den observationella astronomin. Stora teleskopspeglar böjer sig under sin egen tyngd och måste formkorrigeras för att ge optimala bilder med hög detaljrikedom. NTT var det första teleskopet där denna teknik användes medan observationerna pågick, genom att kontinuerligt övervaka en referensstjärna i synfältet.Denna teknik, så kallad aktiv optik, ...

28 mars 2022: Dessa vackra stjärnspår fångades över ESO:s La Sillaobservatorium i den chilenska Atacamaöknen. På långtidsexponeringar som denna bildar stjärnorna spår på grund av jordens rotation, och ser här ut att röra sig runt den södra himmelspolen. Den vackra röda Carinanebulosan har smetats ut till en suddig fläck till vänster i bild, medan de blåaktiga Magellanska molnen ses som suddiga fläckar mer centralt på fotot. På bilden blickar två av de tre BlackGEM-teleskopen upp mot himlen. De byggdes och drivs av Radbouduniversitetet, Netherlands Research School for Astronomy (NOVA) samt KU Leuven. Det tredje teleskopet längst till höger var fortfaraande under konstruktion när bilden togs och saknade sin kupol. När systemet är fullt utbyggt kommer BlackGEM bestå av 15 individuella teleskop avsedda för snabba genomsökningar av stjärnhimlen. BlackGEM kommer att bistå gravitationsvågsdetektorer som LIGO och Virgo i deras sökande efter de mest energirika explosionerna i universum, som uppstår då svarta hål och neutronstjärnor ...

21 mars 2022: Kraftfulla laserstrålar lämnar enhetsteleskop nummer 4 (UT4) vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chiles Atacamaöken. Deras mål? Ett skikt högt upp i jordens atmosfär på 90 kilometers höjd med en hög koncentration av natriumatomer. Färger på laserstrålarna är anpassad för att kunna excitera natriumatomerna så att de lyser, och på så sätt skapa artificiella stjärnor. Astronomerna använder dessa konstgjorda stjärnor för att kompensera för atmosfärens turbulens och på så sätt stabilisera bilderna av astronomiska objekt. En formbar spegel använder informationen för att korrigera atmosfärens rörelser i realtid med hjälp av adaptiv optik, vilket ger mycket skarpare bilder. Teleskopet på bilden, Yepun, är det enda på VLT som är utrustat med dessa “guidestjärnor” genom den så kallade Laser Guide Star Facility. Varje laserstråle är 30 cm i diameter och har en effekt av 22 watt. Av säkerhetsskäl övervakas lasrarnas position av kameror som kan registrera flygplan som kommer i närheten, ...

14 mars 2022: Denna bild visar den spektakulära galaxen NGC 4254, också känd som Messier 99. Den är ett exempel på en galax med tydligt formade spiralarmar som vindlar sig runt galaxens centrum. Messier 99 är belägen på 49 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Berenikes hår. Den fångades i exceptionell detaljrikedom med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Bilden är konstruerad av exponeringar i olika ljusvåglängder och visar gas som joniseras av nyfödda stjärnor. Vätgas, syrgas och svavelgas visas i rött, bått respektive orange. Bilden togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som gör högupplösta observationer av närbelägna galaxer i alla spektrumets våglängder för att förstå stjärnornas livscykler i galaxer.

7 mars 2022: 500 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Bildhuggaren finns en underlig galax känd som Vagnshjulsgalaxen. En gång var den en normal spiralgalax som genomgick en frontalkollision med en mindre galaxgranne, en händelse som för flera miljoner år sedan gav upphov till dess nuvarande utseende. Men något annat är underligt med denna galax. I nedre vänstra delen av galaxens yttre ring händer något intressant som fångades i december 2021 med ESO:s New Technology Telescope (NTT): en supernova. Bilden till vänster togs med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explore) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i augusti 2014 och visar galaxen innan supernovan exploderade. Stjärnan är en supernova av typ II med beteckningen SN2021afdx. Supernovor inträffar när massiva stjärnor når slutet av sina liv. Under en kort tid skiner supernovan starkare än hela modergalaxen och kan förbli synlig under flera månader eller till och med år - ett ögonblick i kosmisk bemärkelse. Supernovor är ...

28 februari 2022: I denna mäktiga vy, fångad nära det danska 1,54-metersteleskopet och ESO:s 3,6-metersteleskop, ses Vintergatan och de Magellanska molnen över vägen på La Sillaobservatoriet. 3,6-metersteleskopet, som ses på en bergstopp i bakgrunden, är utrustat med HARPS-instrumentet som används för att upptäcka planeter runt andra stjärnor med radialhastighetsmetoden. Instrumentet registrerar den vaggande rörelse som stjärnan utför när en planets gravitation drar i den under rörelsen kring stjärnan. Tornen till vänster är fundamenten för BlackGem-teleskopen som inte hade installerats när denna bild togs. BlackGEM är ett nätverk av teleskop som kommer att söka efter de optiska källorna till energirika gravitationsvågskällor som orsakas av kolliderande neutronstjärnor och svarta hål. Till höger på himlen ser vi de Magellanska molnen, två oregelbundna dvärggalaxer som kretsar runt Vintergatan på 160 000 och 200 000 ljusårs avstånd. I Mapuchekulturen i centrala Chile var dessa ljusfläckar kända som lafken, labken och künchalabken (“lagunerna”), liksom som rünanko (“vattenkällorna”). [1] De ...

21 februari 2022: Solen stiger upp bakom Cerro Armazones i denna bild från 2016, där dess platta bergstopp ses i silhuett mot solstrålarna och planeten Venus strax ovanför. Bilden visar ett sällsynt vackert skådespel av crepesculära strålar som uppstår när moln eller bergstoppar skymmer bort delar av solljuset som strålar ut från den låga eller ännu inte uppstigna solen. De kallas därför också skuggstrålar. Toppen på Cerro Armazones jämnades till för att ge plats åt Extremely Large Telescope (ELT), ESO:s nästa flaggskeppsobservatorium som för närvarande är under uppbyggnad. Med en huvudspegel med 39 meters diameter kommer ELT att bli världens största öga mot universum och samla in 100 000 000 gånger mer ljus än det mänskliga ögat. Med ELT kommer vi att upptäcka planeter där liv kanske har utvecklats, avslöja stjärnornas och de svarta hålens hemligheter, och ge nya insikter i många av universums mest välbevarade hemligheter. Denna veckas bild togs från Paranalobservatoriet ...

14 februari 2022: Mellan Mars och Jupiter finns några av resterna från solsystemets födelse: asteroiderna. I asteroidbältet finns mängder av små kroppar vars sammansättning avslöjar vilka byggstenar som de jordlika planeterna bildades av. Bland de mest spännande finns Elektra som här har fotograferats med SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope vid Paranalobservatoriet i Chile. Man visste sedan tidigare att Elektra har två månar, vars banor visas i orange och grönt. Men nu har en tredje måne upptäckts av ett forskarlag under ledning av Anthony Berdeu vid Thailands National Astronomical Research Institute. Denna månes bana visas i blått. Upptäckten gör Elektra till det första kända fyrfaldiga systemet i asteroidbältet. Den nya månen, som fått den provisoriska beteckningen S/2014 (130) 2, ligger närmare moderkroppen än de två andra. Dess medelavstånd till Elektra är knappt 350 kilometer och är 15 000 gånger svagare. Forskarna använde data från ESO:s vetenskapliga arkiv och en ny bildbehandlingsteknik för att ...

7 februari 2022: På 70 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Tranan gömmer sig galaxen NGC 7582 – en spiralgalax med ett supermassivt svart hål i sitt centrum. Dessa bilder togs som en del av en studie med MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) för att utreda hur ett aktivt svart hål påverkar stjärnbildningen i galaxen. Denna galax har en aktiv galaxkärna (AGN) – en extremt energirik källa som matas med energi från det supermassiva svarta hålet som drar till sig material från den närmaste omgivningen. Under denna process värms gas och stoft upp och kastar ut enorma energimängder och kraftiga vindar. Men hur påverkar detta galaxen som helhet? För att ta reda på detta ledde Stéphanie Juneau vid amerikanska NSF:s NOIRlab en studie som publicerades nyligen, där fördelningen av joniserade gaser i galaxen undersöktes. Bilden till höger visar syre, kväve och vätgas i blått, grönt respektive rött. I de rödfärgade områdena är ...

31 januari 2022: Konstruktionen av världens största öga mot himlen, ESO:s Extremely Large Telescope (ELT), går framåt! Efter en betydande fördröjning av arbetet under COVID-19-pandemin, inklusive nästan ett års total nedstängning av byggarbetsplatsen, återupptogs byggnationen i mitten av förra året. Denna bild från januari 2022 visar att grunden för det 39 m stora teleskopet har lagts, vilket tar oss ett steg närmare målet att avslöja universums djupaste mysterier. De första delarna av ELT:s spektakulära kupol har nu också tagit form. Bygnaden blir omkring 80 meter hög, 88 m i diameter och får en area motsvarande en fotbollsplan. Till vänster i bild ses byggnadsställningar och den första formsättningen av kupolens väggfundament. Väggen omges av en cirkulär supportbyggnad vars betongfundament är i det närmaste klart. Elektriska, värmereglerande och hydrauliska stationer för att driva ELT kommer att placeras här. Hela denna struktur kommer att vila på vibrationsdämpare som redan är installerade, vars syfte är att skydda ...

24 januari 2022: På omkring 60 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Virgo har dessa två spiralgalaxer precis inlett en enorm kollision, för att slutligen smälta samman till en. Galaxerna betecknas NGC 4567 och NGC 4568 och har smeknamnet Fjärilsgalaxerna efter deras vinglika utseende. Bilden togs med FORS2-instrumentet (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph 2) som är monterat på ESO:s Very Large Telescope (VLT) på Paranalobservatoriet i de chilenska Anderna. Galaxkollisioner är inte ovanliga i universum. De är faktiskt förvånansvärt saktmodiga och lugna händelser, snarare än våldsamma och katastrofala, där stjärnor, gas och stoft rör sig som i en vals koreograferad av gravitationen. En kollision och sammansmältning av liknande slag förväntas ske med Vintergatan, som om cirka fem miljarder år får närkontakt med dess stora granne Andromedagalaxen. FORS2 kallas ibland Paranals schweiziska armékniv på grund av dess fantastiska mångsidighet, och det är också ett av de mest efterfrågade instrumenten på VLT. Utöver att ta ...