Pressmeddelande

ESO:s VLT ser hur `Oumuamua får en knuff

Nya resultat indikerar att den interstellära nomaden `Oumuamua är en komet

27 juni 2018

`Oumuamua, det första interstellära objektet som upptäckts i solsystemet, rör sig bort från solen snabbare än vad man trott. Detta annorlunda beteende upptäcktes av en världsomspännande astronomiskt samarbete där ESO:s Very Large Telescope i Chile ingår. De nya resultaten pekar mot att `Oumuamua mer sannolikt är en interstellär komet och inte en asteroid. Upptäckten publiceras i tidskriften Nature.

`Oumuamua är den första interstellära himlakroppen som upptäckts inuti vårt solsystem och har varit föremål för intensiv granskning sedan den upptäcktes oktober 2017 [1]. Nu har ett internationellt team av astronomer genom att kombinera data från ESO:s Very Large Telescope och andra observatorier upptäckt att föremålet rör sig snabbare än man tidigare förutspått. Den uppmätta ökningen i hastighet är liten och `Oumuamua saktar fortfarande ner på grund av solens dragningskraft, men inte så snabbt som man skulle vänta sig enligt celest mekanik, läran om himlakroppens rörelser.

Forskarlaget som leds av Marco Micheli (European Space Agency) undersökte flera scenarier för att förklara den oväntat höga hastigheten för denna märkliga interstellära besökare. Den mest sannolika förklaringen är att `Oumuamua kastar ut material från sin yta på grund av solvärme – ett beteende som kallas utgasning [2]. Störningen från det här utstötta materialet kan ge det lilla men ständiga trycket som skickar `Oumuamua ut ur solsystemet snabbare än väntat. Den 1 juni 2018 färdades `Oumuamua bort från oss i cirka 114 000 kilometer i timmen.

Utgasning är ett beteende som är typiskt för kometer och motsäger `Oumuamuas tidigare klassificering som en interstellär asteroid.

– Vi tror att detta är en liten, konstig komet. Vi kan se i vår data att denna hastighetsökning blir mindre desto längre bort från solen den färdas, vilket är typiskt för kometer, kommenterar Marco Micheli.

Vanligtvis när en komet värms upp av solen kastar den ut stoft och gas, vilket bildar ett moln av material – kallat en koma – runt den, samt den karaktäristiska svansen. Forskarlaget kunde dock inte upptäcka några visuella bevis på utgasning.

Karen Meech är astronom vid University of Hawaii, USA, och medförfattare till studien.

– Vi såg varken stoft, koma eller svans, vilket är ovanligt. Vi tror att ‘Oumuamua kastar ut ovanligt stora, grova dammkorn, förklarar hon.

Forskarlaget spekulerade att de små stoftkorn som pryder ytan på de flesta kometer har eroderat under `Oumuamuas resa genom den interstellära rymden och endast de större dammkornen återstår. Även om ett moln av dessa stora partiklar inte skulle vara tillräckligt för att upptäckas skulle det förklara den oväntade förändringen i ‘Oumuamuas hastighet.

Det är inte bara ‘Oumuamua hypotetiska utgasning som är ett olöst mysterium, utan även dess interstellära ursprung. Forskarlaget utförde de nya observationerna ursprungligen för att exakt bestämma `Oumuamuas bana genom solsystemet vilket skulle göra det möjligt att spåra den tillbaka till dess värdstjärnesystem. De nya resultaten innebär att det blir mer utmanande att få denna information.

Olivier Hainaut är astronom vid ESO och en av medlemmarna i forskarlaget bakom upptäckten.

– Denna interstellära nomadens sanna natur kan förbli ett mysterium. Den nyligen upptäckta ökningen i `Oumuamuas hastighet gör det svårare att kunna spåra vägen den tog från sin extrasolära värdstjärna, avslutar han.

Noter

[1] `Oumuamua, som uttalas “ÅH-o-moa-moa”, upptäcktes för första gången av teleskopet Pan-STARRS vid Haleakala Observatory, Hawaii. Namnet betyder spejare på hawaiiska och återspeglar dess natur som det första kända objektet med ett interstellärt ursprung som färdats till solsystemet. De första observationerna visade att det var ett avlångt, litet objekt vars färg liknande en komets.

[2] Forskarlaget testade flera hypoteser för att förklara den oväntade hastighetsförändringen. De analyserade om solens strålningstryck, Yarkovsky-effekten, eller friktionsliknande effekter kunde förklara observationerna. De kontrollerade också om hastighetsförändringen kan ha orsakats av en impulshändelse (som en kollision) genom att studera om `Oumuamua tidigare varit i ett binärt system eller om det varit ett magnetiserat objekt. Den osannolika teorin att `Oumuamua är ett interstellärt rymdskepp avfärdades också av faktumet att den mjuka och kontinuerliga hastighetsförändring inte är vanligt för raketmotorer. Att objektet dessutom tumlar över alla tre axlar talar mot att det är ett konstgjort objekt.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i den vetenskapliga artikeln “Non-gravitational acceleration in the trajectory of 1I/2017 U1 (`Oumuamua)” i tidskriften Nature den 27 juni 2018.

Det internationella forskarlaget består av Marco Micheli (European Space Agency & INAF, Italien), Davide Farnocchia (NASA Jet Propulsion Laboratory, USA), Karen J. Meech (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Marc W. Buie (Southwest Research Institute, USA), Olivier R. Hainaut (European Southern Observatory, Tyskland), Dina Prialnik (Tel Aviv University School of Geosciences, Israel), Harold A. Weaver (Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory, USA), Paul W. Chodas (NASA Jet Propulsion Laboratory, USA), Jan T. Kleyna (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Robert Weryk (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Richard J. Wainscoat (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Harald Ebeling (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Jacqueline V. Keane (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Kenneth C. Chambers (University of Hawaii Institute for Astronomy, USA), Detlef Koschny (European Space Agency, European Space Research and Technology Centre, & Technical University of Munich, Tyskland), och Anastassios E. Petropoulos (NASA Jet Propulsion Laboratory, USA).

ESO är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med råge världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det har 15 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Olivier Hainaut
European Southern Observatory
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6752
E-post: ohainaut@eso.org

Marco Micheli
Space Situational Awareness Near-Earth Object Coordination Centre, European Space Agency
Frascati, Italy
Tel: +39 06 941 80365
E-post: marco.micheli@esa.int

Karen Meech
Institute for Astronomy, University of Hawaii
Honolulu, USA
Mobil: +1 720 231 7048
E-post: meech@IfA.Hawaii.Edu

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: pio@eso.org

Johan Warell (press contact Sverige)
ESO Science Outreach Network
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
Email: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1820 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:	eso1820sv
Namn:	1I/2017 U1 (‘Oumuamua)
Typ:	Milky Way : Interplanetary Body : Asteroid
Facility:	Very Large Telescope
Science data:	2018Natur.559..223M