Pressmeddelande

Astronomer upptäcker en märklig gammablixt olik alla andra

9 september 2025, Skurup

Astronomer har upptäckt en gammablixt som upprepades flera gånger under loppet av ett dygn, en händelse som är olik allt som skådats tidigare. Källan till utbrottet är belägen utanför vår galax och dess position har bestämts med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT). Gammalixtar (GRB) är de kraftfullaste explosionerna i universum och orsakas normalt av kolliderande stjärnor eller svarta hål. Men inget känt scenario kan helt förklara denna nya GRB, vars sanna natur förblir ett mysterium.

Denna GRB är "olik alla andra som setts under 50 år av GRB-observationer" menar Antonio Martin-Carrillo, astronom vid University College Dublin, Irland, och medförfattare till den studie som nyligen publicerades i The Astrophysical Journal Letters.

 

GRB:er är de energirikaste explosionerna i universum. De orsakas av katastrofala händelser som när massiva stjärnor dör i kraftfulla explosioner eller slits sönder av svarta hål. Blixtarna varar vanligtvis i några millisekunder till minuter, men denna källa – GRB 250702B [1] – varade i ungefär ett dygn. "Detta är 100–1000 gånger längre än de flesta GRB:er" säger Andrew Levan, astronom vid Radbouduniversitetet i Nederländerna och medförfattare till studien.

 

"Ännu mer signifikant är att normala gammablixtar aldrig upprepas eftersom händelsen som producerar dem är katastrofal", säger Martin-Carrillo. Den första varningen om denna GRB kom den 2 juli från NASA:s gammateleskop Fermi som upptäckte inte mindre än tre skurar från denna källa under loppet av några timmar. I efterhand upptäcktes det också att källan hade varit aktiv nästan ett dygn tidigare och observerats av Einstein Probe, ett rymdbaserat röntgenteleskop tillhörande den kinesiska vetenskapsakademin i samarbete med Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Max Planck-institutet för extraterrest fysik. En så långvarig och repetitiv gammablixt har aldrig setts förut.

 

Dessa observationer gav bara en ungefärlig position för gammablixten, som var belägen i Vintergatans stjärnrika plan. Därför använde forskargruppen ESO:s VLT för att lokalisera den faktiska källan inom det ungefärliga området. "Innan dessa observationer var den allmänna uppfattningen att just denna gammablixt måste ha uppstått i vår egen galax. VLT förändrade fundamentalt denna teori", säger Levan, som också är knuten till University of Warwick, Storbritannien.

 

Med hjälp av VLT:s HAWK-I-kamera fann de bevis för att källan faktiskt kunde vara belägen i en annan galax. Detta bekräftades senare av NASA/ESA:s Hubbleteleskop. "Det vi fann var betydligt mer spännande: det faktum att detta objekt är extragalaktiskt betyder att det är betydligt mer energirikt", säger Martin-Carrillo. Värdgalaxens storlek och ljusstyrka tyder på att gammablixten kan ha uppstått flera miljarder ljusår bort, men mer data behövs för att precisera detta avstånd.

 

Vilken process som gav upphov till denna gammablixt är fortfarande okänd. Ett möjligt scenario är att en massiv stjärna kollapsade och då frigjorde enorma mängder energi. ”Om det rör sig om en massiv stjärna är det en typ av kollaps som vi aldrig tidigare har sett”, säger Levan, eftersom gammablixten i så fall skulle ha varat i endast några sekunder. Alternativt skulle en stjärna som slits isär av ett svart hål kunna producera en dygnslång gammablixt, men för att förklara andra egenskaper hos explosionen skulle det krävas att en ovanlig stjärna förstörs av ett ännu mer ovanligt svart hål [2].

 

För att lära sig mer om denna gammablixt har forskargruppen övervakat efterdyningarna av explosionen med olika teleskop och instrument, inklusive VLT:s X-shooter-spektrograf och James Webb-teleskopet, ett gemensamt projekt mellan NASA, ESA och Canadian Space Agency. Att bestämma om denna explosion ägde rum i en annan galax kommer att vara nyckeln till att dechiffrera vad som orsakade den. ”Vi är fortfarande inte säkra på källans natur, men med denna forskning har vi tagit ett stort steg mot att förstå detta extremt ovanliga och spännande objekt”, säger Martin-Carrillo.

 

 

Noter

[1] Även känd som GRB 250702BDE. Gammablixtar ges en beteckning baserad på datumet då de upptäcktes, följt av en bokstav om mer än en explosion upptäcktes samma dygn. Explosionerna B, D och E är alla kopplade till samma objekt.

 

[2] Författarna förespråkar ett scenario där en vit dvärg strimlas av ett svart hål med mellanstor massa. En vit dvärg är den lilla, långsamt svalnande kärnan som lämnats kvar efter en sollik stjärnas död. Mellanstora svarta hål har massor mellan 100 och 100 000 gånger solens. De flesta kända svarta hål har massor som är betydligt större eller lägre än så, och svarta hål med mellanmassa är fortfarande en dåligt förstådd typ av objekt.

Mer information

Denna forskning presenterades i artikeln "The day long, repeating GRB 250702B: A unique extragalactic transient" (doi: https://doi.org/10.3847/2041-8213/adf8e1) i tidskriften The Astrophysical Journal Letters.  

Forskarlaget utgörs av A. J. Levan (Department of Astrophysics/IMAPP, Radboud University, The Netherlands [Radboud]), A. Martin-Carrillo (School of Physics and Centre for Space Research, University College Dublin, Ireland [UCD]), T. Laskar (Department of Physics & Astronomy, University of Utah, USA), R. A. J. Eyles-Ferris (School of Physics and Astronomy, University of Leicester, UK [Leicester]), A. Sneppen (Niels Bohr Institute, University of Copenhagen [NBI] and The Cosmic Dawn Centre [DAWN], Denmark), M. E. Ravasio (Radboud and INAF-Osservatorio Astronomico di Brera, Italy [INAF-Brera]), J. C. Rastinejad (Center for Interdisciplinary Exploration and Research in Astrophysics [CIERA] and Department of Physics and Astronomy, Northwestern University, USA), J. S. Bright (Astrophysics, Department of Physics, University of Oxford, UK), F. Carotenuto (INAF-Osservatorio Astronomico di Roma, Italy [INAF-Roma]), A. A. Chrimes (European Space Agency [ESA], European Space Research and Technology Centre [ESTEC], The Netherlands, and Radboud), G. Corcoran (UCD), B. P. Gompertz (School of Physics and Astronomy and Institute for Gravitational Wave Astronomy, University of Birmingham, UK [UBham]), P. G. Jonker (Radboud), G. P. Lamb (Astrophysics Research Institute, Liverpool John Moores University, UK), D. B. Malesani (NBI and DAWN), A. Saccardi (Université Paris-Saclay, Université Paris Cité, CEA, CNRS, France), J. Sánchez-Sierras (Radboud), B. Schneider (Aix Marseille Univ., CNRS, CNES, LAM, France [amU]), S. Schulze (CIERA), N. R. Tanvir (Leicester), S. D. Vergani (LUX, Observatoire de Paris, Université PSL, CNRS, Sorbonne Université, France), D. Watson (NIB and DAWN), J. An (National Astronomical Observatories, Chinese Academy of Sciences [NAOC] and School of Astronomy and Space Science, University of Chinese Academy of Sciences, Chinese Academy of Sciences, China), F. E. Bauer (Instituto de Alta Investigación, Universidad de Tarapacá, Chile), S. Campana (INAF-Brera), L. Cotter (UCD), J. N. D. van Dalen (Radboud), V. D’Elia (Space Science Data Center - Agenzia Spaziale Italiana, Italy), M. De Pasquale (MIFT Department, University of Messina, Italy), A. de Ugarte Postigo (amU), Dimple (UBham), D. H. Hartmann (Clemson University, Department of Physics and Astronomy, USA), J. Hjorth (DARK, NIB), L. Izzo (INAF, Osservatorio Astronomico di Capodimonte, Italy and DARK, NIB), P. Jakobsson (Centre for Astrophysics and Cosmology, Science Institute, University of Iceland, Iceland), A. Kumar (Department of Physics, Royal Holloway - University of London, UK), A. Melandri (INAF-Roma), P. O’Brien (Leicester), S. Piranomonte (INAF-Roma), G. Pugliese (Anton Pannekoek Institute of Astronomy, University of Amsterdam, The Netherlands), J. Quirola-Vásquez (Radboud), R. Starling (Leicester), G. Tagliaferri (INAF-Brera), D. Xu (NAOC) and M. E. Wortley (UBham). 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) möjliggör för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer, liksom kartläggningsteleskop som VISTA. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO anläggningen ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningartikel
• Foton av VLT
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska  
• För astronomer: Berätta om din forskning!  
• Ny ESO-studie bekräftar allvarlig påverkan på natthimlen från planerat industriellt projekt nära Paranal

Kontakter

Andrew Levan
Department of Astrophysics, Radboud University
Nijmegen, The Netherlands
E-post: a.levan@astro.ru.nl

Antonio Martin-Carrillo
School of Physics and Centre for Space Research, University College Dublin
Dublin, Ireland
E-post: antonio.martin-carrillo@ucd.ie

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2514 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.