Pressmeddelande

Skapelsens pelare avslöjas i 3D

Undergångens pelare hade varit ett bättre namn enligt ny studie

30 april 2015

Med hjälp av instrumentet MUSE på ESO:s Very Large Telescope (VLT) har astronomer tagit fram den första tredimensionella bilden av de berömda Skapelsens pelare i Örnnebulosan (Messier 16). De nya observationerna visar upp de olika stoft- och dammfyllda pelarnas platser i rymden och avslöjar många nya detaljer – bland dem en hittills okänd stråle från en ung stjärna. Intensiv strålning och stjärnvindar från en närliggande stjärnhop har över tiden skulpterat Skapelsens pelare, men kommer att ha upplöst dem helt om cirka tre miljoner år.

Den ursprungliga bilden från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble av de välkända Skapelsens pelare togs för mer än tjugo år sedan och blev direkt en av dess mest kända och stämningsfulla bilder.

De tornlikande pelarna samt den närbelägna stjärnhopen, NGC 6611, utgör en del av ett område med namnet Örnnebulosan, även känd som Messier 16 eller M16, där många nya stjärnor bildas. Nebulosan och dess omgivningar ligger 7000 ljusår bort i stjärnbilden Ormen.

Skapelsens pelare är ett klassiskt exempel på de kolumnliknande former som utvecklas i de gigantiska molnen bestående av gas och stoft där nya stjärnor föds. Pelarna uppstår när tunga, nybildade blåvita så kallade O- och B-stjärnor avger intensiv ultraviolett strålning och stjärnvindar som blåser bort omkringliggande material med mindre täthet.

Tätare fickor av gas och stoft kan dock motstå denna vittring under en längre tid. Bakom sådana tjocka stoftfickor är materialet skyddat från det starka, förvittrande skenet från O- och B-stjärnorna. Tack vare detta skydd skapas mörka “svansar” eller “elefantsnablar”. Här framträder snablarna istället som dunkla pelare som pekar bort från de strålande stjärnorna.

ESO:s instrument MUSE vid Very Large Telescope visar nu upp i oöverträffad detaljrikedom hur Skapelsens pelare nu håller på att förångas, och dessutom avslöjar deras orientering.

MUSE har visat att spetsen av den vänstra pelaren är riktad mot oss, och ligger ovanpå en pelare som faktiskt ligger bakom NGC 6611, till skillnad från de andra pelarna. Denna spets tar emot den värsta av strålningen från stjärnorna i NGC 6611, vilket gör att den ser ljusare ut i våra ögon än pelarna i botten (vänstra, mittersta och högra), vars spetsar alla pekar bort från oss.

Astronomer hoppas på att bättre förstå hur unga O- och B-stjärnor som de i NGC 6611 påverkar generationerna av stjärnor som kommer efter. Ett flertal studier har identifierat protostjärnor som bildas i dessa moln - i den bemärkelsen är de verkligen Skapelsens pelare. Den nya studien rapporterar också färska bevis för två dräktiga stjärnor i pelarna till vänster och i mitten, samt en stråle från en ung stjärna som inte tidigare uppmärksammats.

Huruvida fler stjärnor ska kunna bildas i områden som Skapelsens pelare hänger på en kapplöppning mot tiden, eftersom den intensiva strålning från de kraftfulla stjärnorna som redan skiner fortsätter att nöta bort pelarna.

Genom att mäta upp hur fort Skapelsens pelare förångas har MUSE gett astronomer en tidsram inom vilken pelarna borde försvinna helt. Uppskattningsvis tappar de motsvarande 70 gånger solens massa på en miljon år. Baserat på pelarnas nuvarande massa på 200 gånger solens, kan Skapelsens pelare väntas överleva ytterligare omkring 3 miljoner år – blott ett ögonblick i kosmiska mått räknat. Det verkar som att ett lika passande namn för dessa berömda kosmiska kolumner skulle vara Undergångens pelare.

Noter

[1] Den vänstra pelaren betraktas som ett sammanhängande objekt från topp till botten och uppskattas vara fyra ljusår lång. Det är den längsta pelaren och drygt två gånger så hög som den högra pelaren.

Mer information

Resultaten presenteras i en forskningsartikeln med titeln "The Pillars of Creation revisited with MUSE: gas kinematics and high-mass stellar feedback traced by optical spectroscopy" av A. F. McLeod med flera, och publiceras i tidsskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society den 30 april 2015.

Forskningsgruppen består av A. F. Mc Leod (ESO, Garching, Tyskland), J. E. Dale (Universitäts-Sternwarte München, München, Tyskland; Excellence Cluster Universe, Garching bei München, Tyskland), A. Ginsburg (ESO), B. Ercolano (Universitats-Sternwarte München,; Excellence Cluster Universe), M. Gritschneder (Universitats-Sternwarte München), S. Ramsay (ESO) och L. Testi (ESO; INAF/Osservatorio Astrofisico di Arcetri, Firenze, Italien).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: 0317725500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Anna Faye Mc Leod
ESO
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6321
E-post: amcleod@eso.org

Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1518 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:	eso1518sv
Namn:	M 16, Messier 16
Typ:	Milky Way : Nebula : Type : Star Formation
Facility:	Very Large Telescope
Instruments:	MUSE
Science data:	2015MNRAS.450.1057M