Att fånga en komet

Planeter, galaxens centrum, stjärnor, lysande gas och till och med en komet ses i silhuett mot de mörka bergstopparna i denna veckas bild, tagen nära entrébyggnaden till ESO:s Paranalobservatorium.

Vid horisonten framträder en grönaktig suddig fläck – den interplanetära vandraren 252P/LINEAR. Denna komet fångades när den passerade förbi jorden i april 2016 på 5,3 miljoner kilometers avstånd från jorden. Även om den var för svag för att ses med blotta ögat var den vacker i teleskop och på fotografier som detta.

Till höger om kometen och på samma höjd över bergskammen ses en annan suddig fläck, men rosa till färgen. Detta är Lagunnebulosan, belägen omkring 5000 ljusår bort. Den ser grå ut i fältkikare och små teleskop men framträder i sin fulla färgprakt på fotografier som fångar mer av det svaga ljuset. Den mest framträdande stjärnbilden i vyn är Skorpionen, men dess stjärnor överglänses av de ljusa planeterna Saturnus och den rödaktiga Mars centralt i bildens övre del. Större delen av himlen badar i det mycket svaga ljuset av atmosfärisk airglow.

Den tydliga bergstoppen längst till vänster i bild är Cerro Armazones, hem för ESO:s Extremely Large Telescope som nu uppförs på dess topp. När ELT tas i bruk blir det världens största öga mot himlen, och förväntas ge ovärderliga bidrag till studierna av exoplaneter, supermassiva svarta hål, det unga universum och egenskaperna hos mörk energi och mörk materia.