En gyttrad födelseplats för stjärnor

De tusentals nyligen bildade stjärnorna i hjärtat av NGC 5236 fotograferades med MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope vid Paranalobservatoriet i Chile. Detta objekt går också under benämningen M83 och kallas ibland den södra vindsnurregalaxen, med hänvisning till dessa vackra spiralarmar och dess läge i en stjärnbild på södra halvklotet: Vattenormen (Hydra). Ljusa områden med stjärnbildning förekommer på många ställen i denna spiralgalax, inklusive det område som är avbildat här som befinner sig vid galaxens centrum.

Under de rätta förutsättningarna kan kalla moln med molekylär vätgas kollapsa och bilda nya stjärnor. I större moln, typiskt belägna galaxers spiralarmar, kan strålningen från en nybildad stjärna orsaka en dominoeffekt genom att komprimera omgivande gas som i sin tur kollapsar och bildar fler stjärnor. 

Men i galaxkärnor är andra processer viktiga, som supermassiva svarta hål. Ett sådant finns i centrum av NGC 5236. Det drar till sig gas och stoft men kastar samtidigt ut materia och strålning på ett oberäkneligt sätt, vilket gör stjärnbildningen i galaxkärnan ännu mer komplex och gyttrad än i spiralarmarna.